Det er vel ikke fritt for at det er en viss annen, ung mørk herremann som mer eller mindre har tatt over bloggen her - og syns det kunne være på sin plass å presentere Ulva vår. Hun kom til oss for snart 7 år siden, og bodde sine første 8 måneder på Finse , ute på vidda sammens med over 20 andre Siberian Huskyer.
Historien om henne er forresten litt spesiell, for det var nemlig her, blandt Cubas lange, hvite og vakre strender, turkist hav, palmesus, PinaColada, Cuba Libre, salsarytmer, sol og varme mm at planen om å skaffe oss en Siberian Husky for alvor ble klekket ut.. For hva er vel mer naturlig enn at man nettopp på Cuba skulle møte en hundemann av dimensjoner, som hadde viet mye av sitt liv til å forene jobb med den hobbyen han elsket mest her i livet; altså kjøre hundespann - for turister. Og hva er mer naturlig enn at nettopp vi skulle treffe han, så og si i det øyeblikket vi slitne og trette ramlet utav flyet midt på natten på en flyplass nær Havanna....
Det sa seg selv at turen ble veldig kort til Finse etter ankomst Norge, og det er et valg vi aldri har angret på. Makan til lett hund å ha med å gjøre, snill som få, og arbeidsvillig til tusen! Forelskelsen i denne rasen er like stor og nær som til schæfern, men det er nok noe i det at det går "ti huskyer på en schæfer", he he. Stille og rolige, morsomme - og på sett og vis har de ennå så mye urinstinkter i seg. Ulva lærte vel (naturlig nok)først å varsle etter å ha bodd ei stund sammens med Caro: det er vel praktisk talt nesten uunngåelig å ikke lære seg å vokte huset sitt når man bor sammen med en schæfer....For det meste uler hun heller, og da fortrinnsvis når den berømmelige løpetida er i gang... og da mye! "Hmmm, *sniffetisniff* montro hva naboen har til middag i dag da...?"Heldigvis er dette en hunderase vi mennesker til nå ikke har klusset for mye med - men desverre begynner show-linjene/utstilling også her å gjøre sin entré... Jeg håper bare det aldri tar totalt over.. Pelsen er upåklagelig, allergi har jeg aldri hørt om og friske, raske og utrettelige er de! I love my Siberian Husky girl!
"My Girl": Otis Redding, 1965
8 comments:
Jag blir helt stum...guuuuud så vacker hon är! Hon är det vackraste jag har sett. Hennes ögon är fantastiska.
Ulva takker så pent.:) Ja, øynene hennes er litt spesielle-det ser ut som hun har pyntet seg så fiiint med kajal...:)
Meeen, nå for tiden røytes det helt vanvittig etter en kort karriere inne pga all snøen ute i hundegården..*børste,børste,støvsuge,støvsuge...*
Hilse natte-natt til dine vakre "små" frøkner!:)
testing-testing
Hon är helt underbar, vilka vackra bilder! Min sambo är väligt intresserad av huskyn så det var kul att läsa dina erfarenheter av rasen här.
Hon är verkligen så vacker!!!
Älskar dina foton!
Själv har jag inte riktigt kommit igång med min kamera känns det som... Bara ibland som jag får för mig att verkligen använda hela kapaciteten i den, annars blir det bara "valiga" kort utan både djup och känsla! Men men, det får funka att fylla ut bloggen med ibland;p
Jo, läkarna har verkligen varit så respektlösa!! Behandlat mig som ett barn, som en lathund som inte vill jobba... Det är ju så långt ifrån verkligheten som det går att komma!
Man får ju självkänsla av att arbeta, iaf får jag det! Känner mig nyttig och bra :)
Men som sagt, håller på att fundera ut lösningar nu. Så att det blir så bra som möjligt för min kropp samtidigt som ekonomin inte faller som ett korthus.. Lättare sagt än gjort att hitta lösningar på bägge problemen må jag säga!
Men men, skam den som ger sig ;p
Ha en kanondag!!
KRAM
Anna: Åhh, tusen takk!:)Så samboeren er også intr i Huskyen...er nemlig en her som prøver snik-innføre en Husky til.. Virker som det er en del menn, spesielt som er litt betatt av rasen:)Syns hundene deres er litt spesielle;ligner store vargar..skulle virkelig likt sett en hvit herdehund "live"!
AnnaII:Jammen, du har jo masse vakre fotos på bloggen din,du!:)Vet du, jeg bruker fremdeles bare automat... Får aldri "tid"(?) til å sette meg ordentlig inn i det; dvs når man tar bilder av hundene er de som regel aldri i ro så da må en bare stå klar til å skyte på automat med mindre man tar "portrett-bilder" av de..
Klem!
Ja visst är dom fina! Speciellt den lilla fröken grå! Hon skulle passa som käresta till Marco:)
Ha det bra!
Ja, ikke sant!? :) Så himlaaa fornøyd Marco (og mor!) hadde blitt da! Han kunne nemlig trengt ei Lita-till-tispe til å sette seg på plass iblandt:)S.Huskyen her har nesten ikke villet leke med ham før nå, etter hennes smak er han visst "en litt for slitsom kar.." Ha det bra!
Post a Comment